aupairerna

Här sitter jag och Gabii i mitt rum och spänning har släppt efter en timmas skypande med potentiella familjer. Jag pratade med min familj i San Fran och det kändes bra! Mamman (Kim) verkade riktigt trevlig och det kändes som om jag verkligen skulle trivas i deras familj. Tjejerna var sjukt söta och huset var fint, inte så stort men mysigt. Vi pratade i lite mer än en timma och kom överens om att vi skulle maila och kanske skypa igen om det fortfarande kändes bra för oss båda. Kim hade kontakt med några andra tjejer som kanske skulle bli au pairer precis som jag. Men hon sa att hon verkligen gillade mig så det kändes ju verkligen bra!! :D Även jag (Gabii) pratade med min familj idag. Jag var ju lite tveksam på läget innan, men jag ville ändå ge dem en chans för att hon har skickat väldigt fina mail, och det verkade verkligen som en bra familj :D Men det kändes tyvärr inge bra under skype-samtalet. Allt var bara väldigt rörigt, och barnen började kalla mig för deras au pair redan efter 10 min, vilket faktiskt kändes lite jobbigt. Jag fick bara en känsla av att allt var oorganiserat, och huset var tyvärr väldigt stökigt :( Jag gillar att ha struktur och jag fick ingen klar bild av hur schemat skulle se ut. Hon ställde även väldigt väldigt lite frågor, om jag minns rätt så inga! Jag fick verkligen dra frågor ut henne. Så det här kändes inte som min familj, men det känns ändå bra att ha skypat med en familj, det känns lite som spänningen släppt. Så på måndag så ger jag mig ut i matchningsprocessen igen och hoppas på att nästa familj känns bättre! :D Kram och godnatt från oss! //Gabrielle och Sofia